Svéd
Värmdö skärgĺrd är vackert, inte bara pĺ försommaren utan den har sin charm under hela ĺret. Det är lätt att förälska sig i Värmdös kobbar och skär, men man blir frälst när man vet en del om den ocksĺ. Eftersom jag är uppvuxen pĺ Värmdö, lĺngt ut i skärgĺrden, precis innan man mĺste simma för att komma hem. Sĺ har jag i skolan fĺtt lära mig mycket om vĺr del i historien. Vi har fĺtt veta att en prinsessa ligger begravd under Djurö kyrka fĺn tidigt 1700-tal. Vi har även fĺtt upplysningen om när de hittade Gustav Vasas svärd. Vi som ungdomar är, busar och klättrar pĺ de ställen vi inte fĺr vara, sĺ har jag under mina tidiga tonĺr upptäck en hel del bunkrar, nyfikenheten ledde till att man började bli intresserad av dem och försökte förstĺ varför de fanns. Men när det kom till skolorna här ute där jag bor. Dĺ har jag inte vetat sĺ speciellt mycket. Inte mina föräldrar heller. Sĺ detta är min chans att rädda skärgĺrden, förhoppningsvis. Jag kanske fĺr vissa att tänka om. För jag vill inte att skärgĺrden dör och endast lever pĺ sommaren. Detta är mitt hem, det är här bĺde jag och min man har vuxit upp och det vill vi att vĺr son ocksĺ ska göra. Men skolorna här i Värmdös skärgĺrd är sĺ intressanta för att de dör medan befolkningen ökar. De saknas barn, pengar och ambition. - Sĺ det är här jag kommer in.
